Övervåning
Bottenvåning
Källare
Källare
Övrigt
 
Vårt hus är en salsbyggnad med karolinsk planlösning ... läs mer

torsdag, november 13, 2008

Ont

Ont om inlägg på sistone...
Kan förklaras av att jag legat på sjukhus i två omgångar under oktober/november månad och haft ont, ont och mera ont...

Det började genom att jag "pillade" i ett litet sår i en tå. När jag på morgonen efter den andra sömnlösa natten lossade på sporttejpen jag lindat runt tån så gick det fort. Efter ett par timmar var foten röd och blodådrorna upp efter benet blev tydligt blåsvarta. På akuten konstaterades en blodförgiftning med stafylokocker och jag blev inlagd en vecka.

Under denna vecka var inte tån så mycket i fokus utan det viktiga var att få ner febern och få bort infektionen. Tån övergick till en blålila färg och såret varade en hel del. Skinnet började sedan att lossna så när jag blev utskriven var det som att gå med ett konstant skavsår. Skulle fortsätta med penicillin i tablettform i totalt 20 dagar. På apoteket fanns det inte några vidare bra omläggningsalternativ annat än små skavsårsplåster som jag fick linda ett par stycken om tån. Vid varje byte slets ytterligare hud bort och på sidan om tån blottlades ytterligare ett sår som var som ett litet hål in i främre tåleden. Jag gick och haltade och penicillinkuren tog så småningom slut. Därefter gick det en vecka och sedan åkte jag på det stora bakslaget...

Fick först feber och tänkte att det nog bara var en vanlig förkylning på gång. Tån kändes dock lite ondare än vanligt och jag började på kvällen dessutom få ont i ett knä. Överansträngning tänkte jag eftersom jag har gått omkring och haltat hela tiden. Lite tigerbalsam borde gör susen... På morgonen efter hade knät svullnat upp rejält. Jag stannade hemma från jobbet och vid tio-tiden fick jag sedan en riktig feberattack med 40 grader. Fru Hvila Ro hade varit riktigt framsynt på morgonen och bokat en tid på vårdcentralen klockan 14. När jag väl kom dit och fick träffa läkaren så fick jag bara besked om att snabbt som ögat uppsöka akuten igen. Misstanken om en infektion i knäleden lät väldigt allvarligt...

På akuten var jag ingen elitgymnast precis. Febern var nu uppe i 41 grader och knät såg ut som en handboll. Penicillindropp igen och mer värktabletter. Placerades på kirurgen där det planerades att knät måste spolas rent. Snabbsänkan (CPR) som ska ligga under 3 var uppe i 67 som max när jag låg inne för tån. Efter några dagar med knäinfektionen var den uppe i 385 (rekord eller?). Jag blev besviken på att den inte sjönk direkt efter de första penicillindoserna och trodde att den inte hjälpte. Dessutom hade svullnaden börjat att sprida sig ner efter smalbenet och upp efter låret. Läkarna ritade varje dag streck på benet var infektionen befann sig och dagen efter fick de utöka området. De sa dock att det var normalt eftersom infektionen var så pass stor. Efter två dagar opererades knät och tömdes (på vad vet jag inte eftersom jag fick sova som en stock)...

Odlingarna från tån och knät visade sig innehålla både stafylokocker och streptokocker. I tån hade jag haft ont men det var ju "peanuts" jämfört med detta. Benet var nästan dubbelt så brett som det andra och omöjligt att böja. När jag var inlagd med tåinfektionen kunde jag använda en rullator och kände mig relativt rörlig. Nu var det rullstol som gällde och enorma smärtor. En smärta jag skulle vilja beskriva på följande sätt:

Tänk dig att du bränt dig i solen så mycket att huden är sådär mörkröd och att ett litet tryck med fingret lämnar en vit fläck som aldrig vill försvinna. Då tar du fram en osthyvel och skär lite tunna skivor längs med benet. Stoppa sedan in benet i en svart sopsäck där du kastat in lite sand och smulor från en hårdbrödmacka. Försök sedan ligga stilla eftersom varje rörelse gör att du känner dig svimfärdig. Kan tänka mig att brännskadeoffer känner igen sig.

Nåväl, lite positivt var ändå att infektionen inte hade gått in i knäleden vilket är väldigt allvarligt eftersom bakterierna "käkar" upp brosket väldigt fort och detta leder till artrit.

Tån har jag även fått röntgad och har fått veta att jag får behålla den som det ser ut nu. Den yttersta leden är dock väldigt angripen så jag får inte belasta foten överhuvudtaget under den närmaste månaden fram till återbesöket. Jag har även fått penicillintabletter (Dalacin 300 mg) som jag i första hand ska äta i en månad. Blossar det upp igen ryker nog tån...

Som det ser ut nu så kan jag inte sitta upp utan att benet måste vara högt placerat. Tillståndet kallas för rosfeber. Det blir dock bättre för varje dag och svullnaden blir lite mindre för var dag som går. Nu ligger jag ner med en bärbar dator och skriver detta. Jag har tagit en del bilder och ska nog publicera dessa även om det inte har med renoveringen av huset att göra.

Det finns ett ordspråk som jag håller fullständigt med om numera:
"Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta."


081219 Tillägg: I dag har jag varit på ytterligare ett återbesök och tagit nytt blodprov. Förra veckan var CPR nere i 6. Vet inte provsvaret från idag. Läkaren kunde i alla fall konstatera att svullnaden i knät hade gått ner så bra att det inte längre behövde punkteras som han trodde förra veckan. Jag har fått utskrivet penicillin för en månad till, så i mitten på januari ska jag ta nästa prov. Kryckorna har jag nu även stoppat bort och kan gå, om än lite haltande. Yttersta leden på "onda tån" hänger ner lite och släpar i golvet, men det kanske går till sig nu när jag börjar kunna stödja på foten.

090726 Tillägg: Var lite orolig i mitten på januari när jag tagit den sista penicillintabletten och inte fick något svar på mina prov förrän efter ytterligare en vecka. Då visade det sig att CPR fortfarande var 6 men läkaren sa då att allt under 10 är okej så det blev ingen ytterligare kur (ett prov jag tog för flera år sedan visade en 2:a). Som läget är nu gör det fortfarande ont när jag går ner på knät. Kan delvis bero på att jag inte tränat upp musklerna tillräckligt. Jag får nog leva med att tån blivit lite kortare och blivit lite av en "dropptå". Gör enormt ont om jag råkar sparka in i något. Smalbenet har fortfarande "gummihud" som gör att det blir ett avtryck om jag råkar lägga smalbenet på en bräda eller liknande. Försvinner dock efter fem minuter. I övrigt känns det bara bra!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,