Övervåning
Bottenvåning
Källare
Källare
Övrigt
 
Vårt hus är en salsbyggnad med karolinsk planlösning ... läs mer

söndag, juli 27, 2008

Byte av syllstockar

Det ena hörnet på våran bagarstuga har sjunkit ner rätt så rejält och den nedersta stocken (syllstocken) på framsidan och på gaveln måste bytas ut. När jag hade renoverat fönsterna och insett att det nästan var omöjligt att stänga igen dem så tog jag bort de tre panelbrädorna som sattes dit i mitten på 1980-talet. Jag kunde spika ihop panelen med hjälp av små lister på baksidan så att den nu är tillbakahängd men är lätt att ta bort igen.


Framsidans nedre stockar frilagda.

Som man ser i bilden så är syllstocken avkapad. Jag misstänkte att den var helt rutten, men den del som är kvar ser helt frisk ut och den ruttna delen var bortplockad. Det gjordes däremot inget försök att höja hörnet och det är det som behövs nu. Att ytterpanelen kapades i nedredelen kommer kanske att krångla till det efter höjningen av huset för att detta inte längre blir i våg med marken.


Den kvarvarande delen vilar på en ditlagd stenplatta.

Det har varit omöjligt att kunna inspektera denna del av gårdshuset tidigare. Nu kunde jag i alla fall titta in och känna med hela armen. Det är ett tjockt lager sand överallt. Undersidan av trossbottnen känns hård och det är torrt överallt.


Stock nummer två som i sin tur ligger på gavelns syllstock.

Innan jag börjar att lyfta så ska jag kontrollera med länsantikvarien. Det går nämligen att ansöka om bidrag när det gäller sådana här renoveringar av äldre uthus. Detta jobb får nog vänta till nästa sommar.

Tillägg 2014-10-24

Det har inte blivit någon ersättning av syllstockarna än. Lyfte däremot hörnet ca 10-15 cm så att fönsterna nu kan öppnas och vi har även fått bort vattnet från stupröret så att skadan inte förvärras. Eftersom ytterpanel och taktegel sattes på huset utan att grunden först åtgärdats så blev det för mycket jobb att byta ut alltsammans. Golvet inne verkar också ha blivit riktat utifrån de nya förutsättningarna med en avkapad syllstock. Underifrån ser golvet relativt nytt ut så jag undrar om golvplanken också blev utbytta i samma veva? Kan inte undersöka närmare eftersom det ligger en röd korkmatta i hela bagarstugan.


Utsidan av den nu understa stocken (som inte var så frisk som den såg ut...)

Den nu understa stocken såg bra ut från framsidan men från mitten av stocken och nedåt på baksidan var den totalt rutten så det fanns ingenting att lyfta i. Nästa stock var i bra skick så jag gjorde ett hål i överkanten av den ruttna stocken där jag kunde stoppa in "kärringfoten" för att lyfta alltsammans.



Kärringfot - äldre namn på huslyften jag fick låna.

Det behövdes också lite mer att lyfta i, så en planka med en fastskruvad järnprofil förankrades först på stockväggen. Sen var det bara att veva och lägga under sten och kilar för att komma högre och högre...



Kärringfoten lyfter ca 10 ton men inte så högt, så man måste lägga under mer stöd undertill allt eftersom huset höjs.



På gavelsidan hade jag även en 5 ton hydraulisk domkraft som extra lyftkraft. Där var den nedersta stocken totalt genomrutten så jag fick ta bort en del för att komma åt den friska stocken. Domkraften kunde placeras direkt på den rejäla hörnstenen som har sjunkit en hel del sedan den sattes dit i början på 1700-talet.


Pust, stön och blåsor i händerna...

Stupröret förlängdes med ett nedgrävt sexmeters markrör och mynnar ut i en stenkista en bra bit från huset. Handgrävde gjorde jag på årets varmaste dag = inget för den "blödige" ;-)


Allt på plats.

De tre tvärgående panelbrädorna gick inte att rädda så jag fick köpa nytt och skruvade ihop dessa med lister på baksidan så att de enkelt kan tas bort vid nästa inspektion.


Panelbrädorna målas.

All ny panel målades med Falu rödfärg (i verkligheten är det är inte lika stor nyansskillnad som i bilden nedan). En till odlingslåda kunde även tillverkas av de gamla brädorna så nu kan vi odla tomater på vardera sida om fönstret.


Färdigt

Vid gaveln har vi ett stenlager med svart skiffer som även kan passa som underlag under odlingslådorna på framsidan.

lördag, juli 26, 2008

Fönsterrenovering på gårdshuset

Har nu renoverat vissa av fönsterna på gårdshuset. Kittet var så dåligt att det gick att plocka bort bitar med bara händerna. Alla fönster målades med en vit plastfärg 1985 som nu gick att dra bort i stora stycken. Jag tänkte bara fixa till det värsta så att det inte förvärrades men insåg snabbt att det var lika bra att göra det ordentligt på en gång.


Regnvattnet stannade bakom kittet på vissa delar.

Det första fönstret som sitter in till vedboden består av två fönsterbågar med vardera två glasrutor. Bågarna var fastspikade och fastmålade. Plockade först ut alla glas med hjälp av ett smalt stämjärn och en värmepistol. Glasen är extremt sköra. Ser inte ut att vara mer än en millimeter tjocka så det gällde att vara extremt försiktig. Även på insidan var bågarna fastmålade men det gick till slut att banka loss dem.


Det första fönstret på framsidan med den vänstra bågen urplockad.

Färgen drog dock med sig lite träflisor på några ställen men det kunde jag hyvla till. Mellan de båda bågarna satt det en lodrät avdelare kvar i karmen och en del av denna blev jag tvungen att byta ut. Det är tur att man har sparat lite äldre virke. Fönsterdetaljer tillverkades tidigare av kärnvirket från en riktigt tätvuxen fura. Hittade nu en planka som jag kunde såga till denna del av och grundoljade den före jag fäste den på plats.


Barskrapad...

Den ena fönsterbågen hade hörnbeslag i metall som jag plockade bort och oljade in. De rostiga spikarna bytte jag även ut. Fönsterbågarna ska jag även montera tillbaka med bästa träsidan i nedrekanten (upp och ner).

Innan dess måste jag dock få tag på tre nya (läs: gamla) glasrutor. När jag skulle rengöra ett av glasen så sprack det. Snyft! Jag använde ett rakblad för att få bort färgen men underlaget var inte riktigt rakt eller stumt. Ett till gick sönder när jag skulle trycka tillbaka det i sättkittet. Ett tredje glas har också en liten spricka i sig och det vill jag inte ens prova att sätta tillbaka.

Vad drar jag för lärdom av detta då? Om ett sådant stort glas (52 * 65 cm) har en liten spricka så vet jag inte hur man gör för att plocka ur och sätta tillbaka ett sådant. Jag hade tejpat alla små sprickor från insidan innan jag började men det hjälpte alltså inte. Detta var bara sprickor som gick ca två cm in. Har hört talas om ett speciellt lim men jag vet inte... Däremot vet jag nu att glaset bör rengöras så bra som möjligt medan det fortfarande sitter kvar i bågen och efter det att man fått bort allt kitt. Nåväl, en stor del av glasen kommer jag att kunna använda för några mindre fönster.



Nästa fönster sitter på framsidan av bagarstugan och ser likadant ut men av nyare modell med dubbelglas i två öppningsbara bågar. Eftersom det bara är utsidan som behöver akut hjälp så delade jag aldrig på bågarna utan skrapade bara utsidan. Samtliga glasrutor verkar också ha blivit omkittade i samband med förra målningen så där behövde jag bara skrapa bort den kitt som satt löst och den påmålade färgen. Det lustiga var att det var kittet runt det övre glaset i den ena bågen och kittet runt det nedre glaset i den andra bågen som satt hårdast. Det blev dock kvar så mycket kitt att samtliga glasrutor fick sitta kvar.


Framsidans fönstret in till bagarstugan före renovering.

Om man studerar ovanstående bild så ser man att hela fönstret lutar neråt höger. Det är för att nedersta syllstocken har helt ruttnat bort och det ena hörnet på huset har satt sig rejält. 1985 anlitade kyrkan en firma som satte upp betongpannor, hängrännor och stuprör. De viktigaste hade varit att fixa syllen, men de sågade bara bort ytterpanelen längst ner runt hela gårdshuset och satte sedan dit tvärgående panel med en plåt i överkant. Jag ska fixa detta men troligen inte i sommar.


Samma fönster efter renovering.

Det var extremt svårt att öppna fönstren eftersom huset satt sig så rejält och att stänga igen dem igen efter det att de var målade var nästan omöjligt. Jag inser nu att jag måste höja hörnet på huset ganska så snart.

080727 Tillägg: Jag har nu tagit bort den tvärgående panelen och inspekterat läget.



På gaveln till bagarstugan sitter det samma sorts dubbelbågar samt ett litet fyrdelat fönster till vinden. Gaveln är i söderläge och den mest utsatta delen. Dessa fönster kittade jag delvis om på plats sommaren 2002 och målade också med obruten linoljefärg utan något vidare förarbete.


Gavelns båda fönster.

Nu efter sex år kan man se följande resultat:
Linoljefärgen är fortfarande "kritvit" i jämförelse med fönsterfodren som är svartprickiga av mögelsporer. Färgen har dock släppt på vissa ställen mot glaset och ser ut som remsat papper. Linoljekittet verkar på vissa ställen ha en mängd små "veck" på ytan.
Jag har funderat och gjorde nu följande åtgärder:
Rengjorde glasen innan målningen och knådade kittet bättre. Har letat anledningar till att kittet veckar sig men har inte hittat någon - nu använder jag dock shellack i kittfalsen och låter torkningen ske utan direkt solljus.



På baksidan av gårdshuset finns ytterligare ett fönster in till ett litet rum som består av två bågar med vardera tre glasrutor. Fönsterbågarna var även här fastspikade och fastmålade. Inne i rummet hittade jag två likadana omålade bågar och började fundera om jag kunde använda dessa istället för att skrapa de befintliga men insåg snart att detta var innerbågarna som tidigare hängdes upp inomhus på vintern så att man fick dubbelglas. De fastmålade bågar gick lättare att knacka ut för att jag var mer noggrann med att få bort all färg mellan bågarna och karmen. Det mesta kittet lossnade kring spröjsen och från den nedersta kittfalsen. Samtliga glasrutor fick sitta kvar.


Baksidans fönster in till lilla rummet före renovering.


Samma fönster efter renovering.

När jag satte tillbaka bågarna vände jag dem upp och ner för att virket i överkanten var i bättre skick. Bytte även ut de modernare spikarna mot gammal klippspik. Spiken blev också målad i samma färg men det kom inte med på bilden. Att den nedre bilden ser lite grönare ut beror nog bara på ljuset och kameran. Nog för att det är grön umbra i fönsterbågarnas vitfärg men fönsterfodren är inte ommålade.



Efter färgskrapande och slipning så oljade jag in bågarna med kokt kallpressad linolja och nästan hälften lacknafta. Träet mättades med olja så det blev några varv. När samtliga fönster fått torka var det dags för grundmålning. Tillverkade två krokar av några tillböjda vinkeljärn som jag kunde hänga upp bågarna i när de målades. Rekommenderas!


Upphängningsanordning för målning.

Efter det att samtliga bågar var grundmålade så shellackerade jag samtliga kittfalsar och även de springor och spikhål som behövde fyllas med linoljekitt. Shellacken förhindrar att träet suger upp linoljan ur kittet.


Kittning pågår.

När kittningen var klar slutmålade jag med ytterligare två varv outspädd färg efter några dagar. Hela tiden med vit linoljefärg med lite grön umbra. Rödsprit var sedan perfekt att använda för att rengöra glasen. Linoljehinnan på glasen försvann utan att förstöra de nymålade delarna.



När det gäller fönstret med de trasiga glasen så trodde jag att det hade löst sig. Vi var på en auktion där jag hittade sex stycken stora gamla glas i sex bågar som jag ropade in men när jag kom hem så var dessa en centimeter för smala och tre centimeter för korta...

Jag har även kört 20 mil med släp för att jag såg en annons där det stod: Rivningshus, kom och plocka spegeldörrar, gamla golv, fönster, mm.
Där hittade jag en massa gamla fönster men inte så breda som jag behövde. Det fanns även en massa skåpluckor som jag ska använda till verkstadsinredningen.


Mitt glaslager.

Nu har jag i alla fall glas för andra projekt och det behövs.

080731 Tillägg: Det munblåsta glaset från bågarna har jag plockat ut. Många av bågarna var innerbågar och där satt inte glasen fast med kitt utan med en spikad trekantsstav. Väldigt enkelt att plocka ur glasen. Vissa glas var dock fastsatta med linoljekitt och där kom jag senare på ett väldigt smart sätt att få loss dessa. Bågarna var ihopsatta med träplugg som gick att hamra ut med ett litet rundjärn. Därefter var det bara att sära på virket för att få loss glasen.


Källarfönstret från framsidan in till tvättrummet.

När man går omkring med kittburken är det lätt att göra lite småfix här och där. Ovanstående källarfönster behövde även få lite nytt kitt i nedrekanten. Dessa fönster är gråaktiga så jag använde rätt mycket kimrök.


090106 Tillägg: Ersatt de spruckna rutorna och målat klart de tillhörande fönsterbågarna. Klara för uppsättning.


090426 Tillägg: Satt upp de sista fönsterbågarna.

onsdag, juli 23, 2008

Gamla dokument

Vid en vindsröjning av gårdshuset kom denna skrivelse fram, dold av sågspån i åratal. Skrivelsen, eller avskriften är förmodligen från mitten av 1800-talet eftersom den var en del av en avsevärd mängd skrifter där den äldsta är från 1734.



Skriften är med stavning enligt gammalsvenska men återges här med något vanligare stavning (tack till mina föräldrar).

Beprövat medel mot Stenpassion


Uti en brännvinspanna om 50-60 kannors rymd, lägges 20 kannor brännvin och 5 kannor vatten. Sedan detta blivit uppvärmt fylles pannan med Myrstack till ungefär en tunnas rymd. Detta destilleras och sedan fördropparna till ungefär en kvarting blivit avtagen och undansattes tages fem, högst sex kannor Sprit, alternativt, som Brännvinet varit mer eller mindre starkt. Vill man sedan uppblanda denna Sprit, så att den blir smakligare att förtära och lagom stark att supa, så sker det efter behag och smak, men eljest nyttjas medlet, nämligen Spriten helt enkelt så att man tager 2 a 3 matskedar eller en vanlig liten sup och blandar den uti ett dricksglas friskt vatten som sedemera på morgonen och fastande mage, utdrickes ut i en eller flera portioner. Dock förtäres ingenting förrän efter 2 timmar så vida man ej vill dricka något friskt vatten, för att dämpa elak smak om drycken förefaller motbjudande. Under brukande av detta medel, varmed fortfares alla morgnar till plågan upphört, intages ingen annan diet än den, som Stenpatienter tåla sig angelägen i mat och dryck.

Detta myrbrännvin har den egenskapen att upplösa stenen, så att den, fin som sand eller smått grus, medföljer utan plåga. Om man lägger framfödda stenar uti Brännvinet, finner man ett sådant resultat, om inte stenen är av högst ovanlig art.

Vid hämtning av myrstacken bör observeras, att först undanskrapa den barr, varmed myrstackens yta är betäckt, och sedan skyndar man att ösa i en säck hela myrstacken ända ner till botten, med myror och allt, innan myrorna hinner undanflykta. Vad som av myrstacken anses särdeles väsentligt är den Kåda eller Mastix som däruti finnes. Bäst är att föredraga destilleringen om hösten, då myrorna samlat deras vinterförråd, men också kan destilleringen ske, vilken årstid som helst, utan att man observerat mindre god verkan av medlet.

Ordförklaring:
Stenpassion: Njursten (Gallsten)
Kanna: 2,617 liter
Tunna: Varierande rymdmått för olika varor från 1,26 hl. till 1,65 hl. beroende på våta varor eller fast mått eller struket mått.



Mina föräldrar har varit väldigt behjälpliga när det gäller att sortera och leta årtal mm. Vissa dokument är skrivna med så liten stil att man måste ha förstoringsglas för att kunna läsa dem.


Några av de hundratals dokumenten.

Det är mestadels handskrivna predikningar och religösa texter, men det fanns även en del i tryckt text. Bl.a detta lilla häfte på 32 sidor som skrevs 1857 av doktor Magnus Huss (1807-1890) och var tänkt att skänkas till de "behövande".


Om Brännvinsbegäret och Brännvinssuperiet i Sverige.

Frimärken

Flera frimärken finns även med bland de brev och dokument vi hittat. Det första svenska frimärket gavs ut 1855 och var i fem valörer från 3 till 24 skilling banco. Det mest kända är "den gula treskillingen" poststämplat i Kopparberg 1857 och såldes 1998 i Köpenhamn för femton miljoner kronor (15.000.000 kr). Vi hade hoppats att dessa också skulle vara värda en förmögenhet men sådan tur har vi inte.


Fyra skilling banco, stämplad i Haparanda 1856.


Tolf öre, stämplad i Härnösand 1869.


Tre öre, stämplad i Uppsala 1877.

Det är väldigt roligt att göra sådana här fynd. Vi har hittat ungefär fem plastkassar proppfulla med dokument och varje gång jag är uppe på vinden så brukar jag hitta ytterligare några dokument.

måndag, juli 21, 2008

Om linoljefärg

Det tog ungefär ett år av "hårslitande" innan vi äntligen hittade den färg som vi nu använder överallt. Detta är berättelsen om mina erfarenheter.

Bakgrund

Alla är vi barn i början och vi bestämde oss direkt efter inflyttningen för att hitta en färgaffär som kunde ge oss goda råd och givetvis också en bra kundrabatt. Jag kommer inte att nämna namn eller tillverkare men den affär vi till slut fastnade för gav oss den "ultimata färgen" som hade ordet plast i namnet.

Just det ordet reagerade jag för och det sa jag också. Vi hade ju köpt ett väldigt gammalt hus och plastfärger var något som de inte använde före 1957 (det år då sista invändiga målningen gjordes).
- Nej, detta innehåller plastdispersion som är något helt annat, svarade säljaren.
Jag köpte tio liter och for hem och målade den tredelade taklisten i matsalen ett varv.

Dagen efter upptäckte jag att det hade blivit "torrsprickor" runt kuloledningen som går i underkanten av taklisten och även längs med varje litet veck eller profil på dekorlisterna. Jag tänkte att de far väl bort med ytterligare ett varv men samma sak inträffade dagen efter detta så då for jag tillbaka till affären. De kunde inte begripa vad som hade hänt.
- Färgen måste ha reagerat med den befintliga färgen. Du ska få prova med ett annat fabrikat.
Jag fick en ny burk i handen och började fråga vad det egentligen var för färg som man målade med tidigare och om det fanns någon sådan att köpa.
- Nja, det är nog ingen färg som vi rekommenderar längre. Förresten, nu kom jag på vad du ska ha. Du ska först måla på med denna färg (ny burk i handen) som lägger sig som ett lock på den befintliga färgen. Den förhindrar att den nya färgen reagerar med den tidigare.

Jag for hem med den nya burken men struntade nu i att försöka måla mera. Fick därefter ett tips av en kompis att prova linoljefärg. Han hade använt detta för att måla badrumstaket i sitt äldre hus. Hade inte funderat så mycket på detta om det inte var för att jag sedan "sprang på" en burk i ett byggvaruhus. Linoljefärg - för utomhusbruk stod det på burken. Den nya pärlsponten till vårt badrumstak behövde också målas så jag frågade en säljare om färgen.
- Linoljefärg... Nä, detta är inget jag skulle rekommendera, sa han.
I ren protest så köpte jag därför burken.

Började leta information och fick då reda på målningssättet. Tunt, tunt, tunt....
Om det bara var för denna burk så skulle jag aldrig rekommendera färgen. Jag fick måla pärlsponten fem varv innan all synlig shellack försvann så att jag kunde sätta upp den och sedan ytterligare två varv på plats. Denna linoljefärg jämfört med de jag köpt senare hade alldeles för lite pigment och för mycket olja. Varje varv torkade också väldigt sakta (ca fyra-fem dagar i ett kallgarage på sommaren).

Jag gillade dock att den inte torkade för snabbt. Andra färger som jag hade börjat måla med i badrummet och i föräldrasovrummet var av alkydtyp. Där var det problem med att penseln började torkade ihop efter en timme och att man var tvungen att rengöra den med lacknafta emellanåt. Vidare var det ett elände att få penslar (och tvättfat) rena efteråt men det kunde "vår" färgaffär självklart råda bot på. Ett riktigt dyrt penseltvättmedel skulle vi använda. Visade sig också vara ett skämt. Jag gjorde en test (dock inte vetenskaplig) på diskbänken där jag droppade lite penseltvätt och lacknafta på lite målarfärg. Lacknaftan gjorde en klart större "ros" i målarfärgen än det dubbelt så dyra penseltvättmedlet.

Jag har provat två fabrikat av alkydfärger. Dessa var faktiskt helt okej när det gällde täckförmågan. Den ena reagerade dock med den befintliga färgen på så sätt att den nya färgen blev helt gulvit efter bara en vecka. Mer irritation... Jag gjorde sedan en liten test med en linoljefärg och en alkydfärg genom att lägga en liten droppe på en träbit. Efter en månad kunde jag lätt klösa bort alkydfärgen som bara låg utanpå träet men däremot inte linoljefärgen som hade sugit in i träet.

Linoljefärg

Nu när bakgrunden om våra färgproblem är berättad kan jag börja nämna mina erfarenheter av linoljefärg. Det finns olika tillverkare och vi har provat en del. En av de bättre och billigaste köpte jag faktiskt på ett s.k. lågprisvaruhus i närheten. De har dock till min förtret slutat med att sälja denna pga för lite kundintresse. Nu beställer jag färdigblandad på nätet men ska snart prova att blanda själv. Det finns nämligen kokt linolja att köpa mycket billigare lokalt som garanterat skulle duga för inomhusbruk. Pigment måste jag dock beställa. Linolja och pigment är nämligen allt som färgen består av.

Penslar

På nätet har jag hittat perfekta penslar av svinborst. I varenda färgaffär i närheten säljer de bara penslar tillverkade med syntetborst. Har köpt de dyraste de haft men i jämförelse är de helt värdelösa... Är alldeles för styva så att det blir ett märke för varje gång man sätter ner penseln och är sedan omöjliga att få helt rena. En "riktig" pensel blir däremot bara bättre med tiden om man rengör den rätt.

Jag använder för det mesta bara en enda pensel för allt måleriarbete. Oftast en 50 mm men ibland en 70 mm flat lackpensel. En rund anstrykare använder jag bara på fönsterbågar för att måla kittet. Enligt "instruktionsboken" så använder man anstrykaren för att arbeta in färgen och en lackpensel för att släta ut färgen, men jag tycker att det går lika bra att arbeta in färgen med endast den sistnämnda.

När penseln är ny låter jag den ligga i blöt över natten och sedan tvättar jag ur den ordentligt med såpa. Det kan släppa något strå i den första kvadratmetern man målar men efter det har jag inte haft några problem längre. Jag har köpt totalt fyra flata penslar under nu sju år. Den första penseln använder jag dock bara när jag grundmålar för där börjar stråna bli för styva pga färg i roten som jag inte varit tillräckligt noga med att få bort. Den fjärde och sista penseln (en 70 mm) har jag precis börjat att använda och den kommer att räcka många år framöver. Jag hade ett problem med att den förra 70 mm penselns borst (metalldelen) började sitta lös. Efter för mycket vattensköljande så började häftklammern att lossna. Detta löste jag genom att hamra dit ytterligare någon klammer.

Rengöring

Vad är det för dundermedel jag använder för att få ren penslarna då? Jo, vanlig såpa. Jag använder helst en lite dyrare (med 15-30% såpa) men det fungerar också bra med en billigare variant (med 5% såpa). Vilken sorts såpa det är har inte heller någon större betydelse. Jag häller lite såpa i penseln och knådar med handen under lite rinnande vatten direkt i handfatet. Spola inte för mycket så att all såpa spolas ur direkt. Vattnet ska bli klart när allt är färdigt. Häll lite såpa även direkt i handfatet och låt vattnet rinna ner i avloppet. Blöt penseln i strålen och "måla" i såpan och runt handfatet. Tryck och stöt penseln hårt i handfatet hela tiden för att få ut all färg. Om jag har använt exempelvis en plastburk för färgen så tvättar jag samtidigt ur denna genom att använda såpvatten och stöta penseln i botten av burken. Händerna blir även ordentligt genomtvättade så av den anledningen använder jag aldrig skyddshanskar eller liknande. Man kan också få händerna och handfatet rent genom att använda en trasa med såpvatten. Ungefär efter fyra "sprut" med såpflaskan så bör allt vara färgfritt. Ju bredare eller tjockare pensel jag använder desto mer såpa går det åt. Det sista jag gör är att fylla penseln med lite såpvatten, jämna till borsten och lägga undan den.

Jag har även provat att ställa undan penslar i kokt eller rå linolja (och det senare är att föredra för längre förvaring) men det är inget som jag längre rekommenderar. Det går nu så fort att rengöra både penslar och händer men det kan vara ett alternativ om man ska lämna målningen och om man inte vill smutsa ner händerna.

Märk väl att såpa även kan användas för att rengöra alkydfärger men går inte alls lika bra. Det går inte heller lika bra att ta bort linoljefärg från penslar med syntetborst. En matt linoljefärg innehåller mycket mer pigment och är också mer svårtvättad. I svåra fall tar jag först och lakar ur det mesta i en burk med lacknafta eller i ett hushållspapper med lite lacknafta.

Brytning

All linoljefärg gulnar i mörka utrymmen. Framför allt märks detta på en vit nyans. Om färgen sen utsätts för solljus kommer den vita nyansen tillbaka. Av den anledningen är det brukligt att bryta med någon mörkare kulör för att gulningen ska synas mindre. Exempelvis kimrök eller grön umbra. Jag har tidigare bara brutit med kimrök och då med endast 20 droppar i en liter vit färg för att matcha de äldre vitmålade detaljerna. Kimröken blandar jag till själv med pigment och kokt linolja så måttet måste man prova sig fram till. Nyansen tenderar att gå mot blått om det blir för mycket kimrök så var försiktig och blanda om väl. Nu har jag även börjat att bryta med grön umbra för att det var vanligt på utedetaljer såsom fönsterfoder och knutar. Har bara målat lite invändigt med grön umbra men upptäckt att man får fram en lite varmare gråton. Hur det blir med tiden återstår dock att se. Ser dock ingen gulning i mina kimröksbrytningar.

Förtunning

Jag använder endast lacknafta för att späda ut färgen. Balsamterpentin har jag inte ens provat fast det står överallt att man förtunnar linoljefärg med detta. Lacknafta fungerar förträffligt.

Målning

Det står på många ställen om hur man målar med linoljefärg och så gör nog jag också. Jag håller dock inte på och mäter in så och så mycket procent förtunning som jag använder i de tre olika stegen. Många tycker att det är "fusk" att förtunna men detta är den metod som fungerar bäst för mig (inomhus). För att arbeta ut färgen riktigt tunt så doppar jag penseln i färgen och gör sedan små färgklickar med jämna mellanrum på en ganska stor yta. Därefter arbetar jag ut klickarna i olika riktningar så att alltsammans täcks.

Grundningen gör jag med färgen tunn som mjölk. En bra färg ska även bli rätt så täckande men efter en timme så kan man se att färgen har börjat suga in och träet har blivit mer synligt. Är det många detaljer som målas samtidigt så kan jag gå tillbaka och dra ytterligare några penseldrag med mera tunn färg. Lacknaftan brukar jag för det mesta bara hälla överst i burken utan att blanda om. Ungefär en halv centimeter åt gången. Doppar jag ner penseln i burken och drar upp så har jag en bra, rätt så droppande grundfärg. Om det efter ett tag behövs mer förtunning så märker man detta på konsistensen när man målar. Det viktiga är att det inte på några ställen ligger små droppar, rinningar eller för tjocka områden på den målade ytan. Då har man inte arbetat ut färgen tillräckligt.

Mellanstrykningen brukar inomhus kunna göras dagen efter då färgen torkat. Tryck ner ett finger i föregående lager och vrid om. Om färgen är tillräckligt torr ska fingret inte bli färgat. Jag använder inte lika mycket förtunning i detta varv men gör på samma sätt. Här är jag dock mer noggrann med att allt täcks (eller så att jag vet att det kommer att täckas av nästa varv). Har jag spacklat på vissa ställen med sandspackel så behövs det mer färg där. Efter ca en halvtimme kan man återgå till övermålade spacklingsområden för att se om färgen har sugit in klart just där. Spackling (om det behövs) och slipning med ett fint sandpapper gör jag alltid efter grundningen. Jag har aldrig använt linoljespackel så jag vet inte hur det underlaget beter sig. Däremot använder jag ofta linoljekitt till små sprickor och försänkta spikskallar och det går bra att få detta täckt med bara en strykning.

Slutstrykningen gör jag också många gånger med lite förtunnad färg. Det är absolut enklast för att inte få den för tjock, men om man vill att ytan ska förbli så blank som möjligt så bör man inte förtunna denna omgång. När sista färglagret är inarbetat så lägger jag penseln helt lös på ytan och drar de slutliga penseldragen. Bästa resultatet får man genom att göra ganska korta penseldrag som överlappar varandra istället för långa penseldrag som gör att slutresultatet ser mer randigt ut. Linoljefärgen är rätt blank direkt efter en målning men börjar att mattas redan efter några dagar för att sedan bli lite halvmatt. Färgen på en bordsskiva förtunnar jag inte men däremot färgen på dörrar och foder. Observera att färgen inte får rinna eller bli för tjock men om den har blivit det i något varv så är det lika bra att man skrapar bort det direkt man hittar det. Får det torka blir det till slut som ett fult russinskinn.

Förvaring
Penslarna försvarar jag alltid urtvättade och liggande. Förvara färg i burkar har jag upplevt som väldigt besvärligt. Färgen brukar torka ihop på ytan och bildar en hinna. Den enda burk jag tycker att man kan spara färgen en längre tid är i enlitersburkar. Linoljefärgen skiktar sig alltid när den får stå ett tag så att linoljan hamnar överst. På större burkar (fem - tio liter) är det ofta kvar för mycket luft så att den börjar att torka på ytan om man lämnar dessa halvfulla. Jag har provat att lägga plastfolie eller aluminiumfolie överst i burken men det fungerar inte. Då är det bättre att bara skala bort det torkade lagret och kasta detta. Det finns tomma burkar att köpa så nu häller jag alltid över från tiolitersburkar till trelitersburkar och från dessa häller jag sedan över till enlitersburkar när jag ska måla. Samtliga ställer jag upp och ner när de inte används. Är det mindre ytor och speciella färgbrytningar så använder jag glasburkar (gurkburkar med stor öppning) för målning och förvaring.

Brandrisk
Skriver man om linoljefärg så måste man även nämna att linoljan kan självantända i trasor och dylikt. Lägg alltid dessa i blöt. Måla inte eller låt färgen torka i direkt solljus.

Slutord

Jag gillar tanken att om 300 år ska barnbarnsbarnbarnen kunna visa upp ett skåp i antikrundan med sådan där fin patina som bara går att få fram med naturlig nötning av just linoljefärg. Heller det än att barnbarnen om 30 år står där med ett flagnande skåp som måste skrapas och klagar över att morfar använde fel sorts färg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag, juli 01, 2008

Gering av taklist

Jag har tidigare skrivit om taklister som "snickras" på plats och tänkte här dokumentera förfaringssättet när jag fixar till geringar på några taklister. Vet inte vad metoden egentligen heter, men jag brukar säga att man snickrar till geringarna. I bildserien nedan är det först våran platsbyggda tv-skänk som får taklister fastsatta. Kan nämna att det är lite enklare att snickra till hålkäl men principen är till stor del densamma.

Fördelen att snickra till geringar är många. Framför allt är det nog det bästa sättet att fixa till ett hörn om både väggar och tak lutar. Man får även väldigt hållbara fogar och minimala springor.

Materiel
Kniv, bryne, penna, trälim, spik, dyckert, körnare, sticksåg el. lövsåg, geringssåg, Talmeter el. måttstock, hammare, hovtång, tvingar.

Alltid när jag börjar så går jag från vänster till höger (medsols) i ett rum. Det är enklare att snickra till geringarna då (om man är högerhänt). Väggen till vänster får först en helt rak list ditsatt från vägg till vägg. Den geras alltså inte. Hörnet kommer då att se ut ungefär som på bilden nedan där den vitmålade listen möter väggen (som är väggskåpet i detta fall). I underkanten av den befintliga listen sitter det en övermålad kuloledning som ser ut att tillhöra listen.

Listen som ska dit håller jag upp och drar sedan två pennstreck. Vid taket är det alltid ett lodrätt streck (1) och i nedrekanten är det ett vinklat streck (2) som ritas mot hörnet av väggen. Ett undantag är då taket är brutet för då ritas vinkeln i överkant. En regel man kan tänka på är att det vinklade strecket ska följa "vinkeln" på listen (i detta fall väggvinkeln). Dessa linjer är bara som stöd när man sedan ska såga och behöver inte mätas in. Man bör dock tänka på att listen efter kapning ska vara längre i anslutningen mot väggen än mot taket (så att man inte gör vinkeln på fel sida om det lodräta strecket).


Bild 1

Lägg sedan listen upp och ner i geringssågen och notera att klingan går in i överkanten (bakkanten) i en vinkel (2) och lämnar listen (framkanten) genom ett lodrätt snitt (1). Sågen är alltid inställd på 45 grader för ett 90 graders hörn. Det är nu viktigt att listen verkligen ligger an mot underdelen så att den inte lutar. Testa detta genom att hålla listen mot underdelen någon centimeter från bakstycket och för den sakta bakåt så att den får kontakt.


Bild 2

När snittet är lagt vänder man på listen. I bilderna nedan står ordet UPP för den del som kommer att ligga an mot taket. Den röda linjen är nästa sak att såga till och då använder jag en sticksåg. Snittet behöver inte vara exakt 90 grader utan kan med fördel vinklas lite inåt.


Bild 3

Denna sågning måste man vara försiktig med. Man får inte såga igenom framsidan utan man lämnar ungefär en millimeter. Därefter kan man ta fram kniven och skära bort allt fram till detta snitt. Behöver jag nämna att du måste ha en bra kniv och ha ett bryne till hands. Vid så gott som varje hörn så skärper jag till kniven.


Bild 4

I ovanstående bild är snittet frilagt. Notera att längden på snittet kan vara ganska långt. Ju längre desto bättre egentligen. Därefter skär man bort allt längs linje (1) så att det bara är kvar ca en millimeter vass kant längs hela linjen. Snittet (2) kommer att göras senare för att passa in mot den föregående listen. Har man en bra kniv (och bra belysning) kan man få kanten sylvass utan att skära för mycket så att linjen från framsidan blir förstörd.


Bild 5

Och så här kan det se ut på baksidan när allt är klart. Om taket eller väggen lutar så är det väldigt enkelt att göra efterjusteringar genom att snickra till listen ytterligare. Håll upp listen på plats och rita dit justeringar som behöver göras. Man kan även använda sticksågen till att göra ett visst grovsågande. 99% av sticksågandet gör jag med sticksågen upp och ner. Har man ingen sticksåg så rekommenderar jag en lövsåg för detta jobb. Geringssågen kan då användas som ett stöd när man sågar.


Bild 6

När jag var nöjd med detta hörn fortsatte jag till nästa hörn som ska runda en liten utsmyckning på väggskåpet. Om denna list hade suttit i taket av ett rum så hade jag kapat den andra änden av listen helt rak och snickrat till nästa list som skulle ha mött denna. Nu gerar jag även denna ände för att nästa listdel är bara en centimeter lång och det är för kort för att snickra till.


Bild 7

I ovanstående bild är linjen (1) den viktiga. Den delen måste jag lägga an mot bakstycket av geringssågen och följa för att längden ska bli korrekt. Någon regel för hur man ska komma ihåg på vilken sida om strecket man ska såga har jag inte. Somliga ritar dit ett kryss men jag brukar nog mest tänka "behåll strecket" eller "skär igenom strecket". Det lodräta pennstrecket (2) brukar jag alltid rita dit bara för att tydliggöra åt vilket håll snittet ska gå.


Bild 8

När listen blev färdigkapad passade den perfekt. Passformen är däremot inte så viktigt om man har för avsikt att måla listerna. Linoljekitt (eller spackel) döljer det mesta. Det kanske ser konstigt ut i bilden ovan men jag har ju faktiskt mött ett annat hörn och listen ska nu följa denna del utåt även om det bara är en centimeter.


Bild 9

Den extra centimetern av list sågade jag ut direkt med geringssågen. Märk väl att det är måttet vid (1) som ska sågas till så att man inte mäter tjockleken på den färdiga lilla listen (2) vilket då blir för kort. När jag hållit upp bitarna på plats för att kunna kapa till den tredje delen så limmande jag ihop alla delarna. När det gäller utvändiga hörn så limmar jag alltid dessa.


Bild 10

Jag brukar även sätta någon dyckert i förborrade hål i hörnen, men nu gick det bra att spänna ihop allt under tiden limmet torkade. Listerna är fastspikade med dyckert i nedrekanten. Jag kommer att undvika att spika fast listerna i taket eftersom jag är lite rädd om papptaket. Däremot kommer jag att trycka in linoljekitt om det blir någon springa, och sedan måla listerna med matt linoljefärg (samma som taket).


Bild 11

När första krönet var klart så började jag på andra sidan och gjorde på motsvarande sätt. Där fick jag snickra till geringen mot den befintliga taklisten från vänster vilket jag upplever som lite svårare. Mellan de två krönen satte jag sedan fast en längre list som snickrades till i båda ändarna. I bilden ovan är det markeringen vid (1) som är den viktiga eftersom denna kontrollerar längden mellan krönen. Efter att ha lagt snittet från baksidan och snickrat bort överflödet så sågade jag till listen från andra änden så att den måste tryckas fast och "spänns" på så sätt mellan krönen. Jag limmade sedan i hörnen och satte en dyckert på vardera sida uppe vid taket och snett in i de andra listerna.


Bild 12

Den längre listen mellan krönen har tidigare suttit på ett annat ställe och hade en lite annorlunda profil än de övriga som är nytillverkade, men skillnaden är minimal och kommer inte att synas när allt är klart. Däremot hade den en del fula spikhål men alla dessa och övriga småglipor fyller jag i med linoljekitt.

Viktigt att tänka på

Den snickrade listen kan med fördel fästas i den bakomvarande listen genom att förborra ett litet hål vid (1) och spika in en dyckert. Om listen också ska fästas i taket genom att spika i pilens riktning vid (2) så tänk på följande: Listen kommer att spricka om taket inte är stumt nog (själva överlappningen är för tunn). För att förhindra detta brukar jag trycka in ett stämjärn eller en kniv vid (3) och behåller den där tills dyckerten är inspikad med körnaren. Därefter tar jag bort mothållet och slår försiktigt på dyckerten de sista millimetrarna.


Bild 13

Gering vid brutet tak eller snedtak

Vid snickrandet av geringen vid ett snedtak så börjar jag alltid med att grovkapa den sneda taklisten som ska möta den vågräta listen på den kortare väggen. Den nedre änden av listen sågas i 45 graders vinkel och kommer senare att snickras till. Tänk bara på mantrat före sågningen: "Rakt streck mot taket, snett streck mot väggen". Efter det att listen är gerad lägger jag an den mot taket och ritar dit en linje (1) i underkanten fram till den andra väggen. Punkten där linjen möter väggen blir även riktlinjen (2) för underkanten på den vågräta listen. Notera i bilden nedan att den vågräta listen nästan ligger an med hela baksidan mot väggen.


Bild 14

Underifrån (som i bilden nedan) ser det dock ut som ett vanligt 90 graders hörn. Att taket lutar har alltså ingen betydelse för geringsvinkeln.


Bild 15

Beroende på hur hög den kortare väggen är så kan man behöva skära till baksidan på listen för att få den att ligga an ännu mer. Om väggen bara är ca en och en halv meter så måste man krypa för att se om det är något mellanrum eller inte, och man kan även fylla utrymmet med linoljekitt. Man kan också välja att tälja bort de delar som är rödmarkerade i nedanstående bilder.


Bild 16

Framför allt gäller detta när man ska fästa upp en hålkäl (se nästa bild). Då kan mellanrummet bli alltför stort beroende på taklutningen. Snittet kan man såga till med en kapsåg om man har tillgång till en sådan. Annars är det hyvel eller kniv som gäller. Om man ska sätta dit en dekorlist i nedrekanten (tredelad taklist) så är det extra viktigt att få till detta. Man kan prova sig fram till vilken lutning snittet ska få genom att hålla upp den vågräta listen mot väggen och måtta in mot den sneda listen som man fäster provisoriskt. Det är dock bättre att ta bort lite för mycket än för lite för att få listen riktigt "kloss" mot väggen i underkant.


Bild 17

Den vågräta listen fästs nu upp hel från vägg till vägg. Den geras alltså inte. Spika dock aldrig in spikarna helt förrän alla hörn är tillsnickrade. Jag använder för det mesta dyckert. Beroende på underlaget så kan man vara tvungen att använda längre spik och då brukar jag ta en tång och klippa bort två motstående sidor från spikskallen så att spiken mer ser ut som ett T. Det är då lättare att försänka den. Om den vågräta listen nu är uppsatt med underkanten i linje med pennstrecket som ritades från början så ska det inte vara något större problem att snickra färdigt den gerade listen och passa in den.


Bild 18

Om taket är brutet så gör jag alltid en mall med två mindre lister för att avgöra exakt hur vinkeln kommer att bli och vilket gradtal jag ska ställa in geringssågen på. När det är samma list som ska geras även i den övre änden måste man veta exakt var vinkeln och snittet hamnar. Detta kan vara lite beroende på hur taket är konstruerat. Jag markerar först med ett litet streck i taket där mallbitarna möts, och håller sedan upp listen för att markera motsvarande ställe på listen. Observera att den vågräta listen längs den korta väggen i detta läge måste vara ordentligt fastsatt för att det inte ska påverka längden av denna list. Alltid när en list ska följa vinkeln på taket så blir det vinklade snittet (1) även mot taket. Den delen läggs an mot bakstycket av geringssågen och det raka snittet (2) blir där klingan skär igenom listen mot underdelen av geringssågen.

Skarvning av list

Är det en längre sträcka så kan man även behöva skarva listen. Detta gör jag genom ett rakt snitt genom listen och limmar sedan ändarna. Det finns även de som föredrar ett snitt i en vinkel som gör att limmet får en större yta, men jag ser hellre till att göra den totala listen något för lång så att man får pressa in delarna mot väggen och får samtidigt en press ut mot varje hörn. Observera att om du har för avsikt att skarva en list så bör du se till att såga ett rakt snitt före du fäster upp listen och innan du har passat ihop hörnet. Änden som ursprungligen gjordes före du tog virket från brädgården och som gjordes innan virket torkade duger inte. Jag brukar åtminstone ta bort en decimeter från alla ändar pga sprickbildningar. Kontrollera även att ändarna passar ihop någorlunda. De två listerna kan vara ganska olika i bredd. Försök även att få skarven att hamna på en väggregel eller takregel om sådana finns för att kunna spika ihop den ordentligt.

Avslutningar

Att avsluta en list på ett snyggt sätt kan man behöva göra vid exempelvis en trappa eller då väggen möter ett högre tak. Nedanstående bilder visar två exempel vid våran trappa till övervåningen. Man brukar kalla detta att "förkroppa" listen.


Bild 19

Taklisterna i bilderna är bara gerade 45 grader (ej tillsnickrade) eftersom det bara är utåtgående hörn. Ovanstående med två geringar (hörn) och nedanstående med en gering. Notera i ovanstående bild: Om det hade varit en bredare taklist så hade listen inte fått plats med att fortsätta runt hörnet och sedan tillbaka. Jag hade då varit tvungen att avsluta med bara en gering precis innan hörnet och in i väggen precis som i nedanstående bild.


Bild 20

Som en extra "avslutning" kan jag nämna att jag spenderade två kvällar med att sätta taklister i tre rum och kök i mina svärföräldrars stuga. På nedanstående bild har jag satt taklister runt en uppmurad spis mot ett snedtak. Alla innerhörn i bilden är gjorda med tillsnickrade geringar. Behöver jag nämna att det inte fanns en rät linje att följa. Taket var fjädrande och bestod av plattor som satt fast i smala reglar som var nästan omöjliga att finna. Likadant med gipsväggarna som inte hade något hammarband längst upp. Före jag spikade dit listerna var jag hela tiden tvungen att leta möjliga spikplaceringar och markera positionerna i taket och på väggarna. Ett riktigt mandomsprov men det blev jättebra till slut.


Bild 21

Det finns även vissa knep man kan använda när det gäller att såga till golvsocklar och det kan du läsa om här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,